hora, slampa, skabbig, äcklig, ful, tjock..
är ord som alla tjejer får höra någon gång.
Det är dessa ord som utformar kvinnorna i vårat samhälle.
Antingen gör dom oss starkare eller så
trycker de ner oss totalt,
men det finns en sak som är samma för alla flickor,
vi tar åt oss.
Som in i helvete tar vi åt oss.
Vi ältar det, vi pratar om det,
vi tänker på det och vi skadar oss själva med det.
Vi tar åt oss så mycket att inombords är vi som tomatsoppa, helt mjuka och krossade.

Det är såhär som vi blir utseendefixerade.
Plötsligt handlar allt om kläder, smink och hur man snabbast ska gå ner i vikt och ta världen med storm.

Vi slåss som barn i sandlådorna om vem som ska få den snyggaste killen.
Vet ni vad som gör oss tjejer såhär fucked up i huvudet?
Jo det är alla killar.

Det är egentligen dom som är utseendefixerade. Kanske inte alltid på sig själva men på dem som finns runt omkring dem.
Tyvärr är det vi tjejer som är de som står runt dem. Det är vi som står där och tar i mot allt.

Är man en kille blir man kallad för player om man strular och har sex med många brudar.
Man blir nåt bra, man blir någon.
Någon som alla kanske pratar om och i smyg ser upp lite till.
Vi tjejer vill vara med dom.
Vi skulle inte säga nej.
Inte de heller.
Är det där i mot vi som strular och knullar runt så blir vi kallade för horor.
Då är vi äckliga, skabbiga, fula osv.
Och vet ni vad som händer mer?
Joo, folk snackar skit.
Vassa knivstick rakt in i ryggen som rent av kan döda dig.
Ingen kille vill vara med en tjej som har ett sådant rykte.
Inte ens players.

Ibland vill man bara hångla med någon,
men man kan inte.
Vi måste tänka så jävla mycket innan vi gör någonting.
Till och med när vi gör det och efter vi har gjort det analyserar vi sönder.
Det är därför vi är så jävla sönder i huvudet.
Killar kommer alltid vara finare än oss,
stå där och snegla ner från vinnarpallen.
Där nedanför står en tjej och gråter.
Plötsligt börjar man ta dessa fåniga,
dumma killar på orden.
Jag kanske är ful?
Jag kanske är tjock?
Jag måste banta för då kommer alla börja gilla mig mer.
Då kommer någon se mig.
Så går det några månader.
Nu är det ingen söt tjej som står där, det är en vilsen pinne.
Någon som har byggt sig ett eget helvete.
Djävulen är väl en kille?

Vissa börjar skära sig.
Djupa arga sår som man inte kan tvätta bort.
Dom är där för alltid.
Man lär sig hata dem.
Man vill skrika men ingen orkar lyssna.
Killar i grupp är fega.
Ensam kille är svag.
Varför är det så?

Blir en kille dissad av en tjej, då är hon genast skit. Han kan aldrig inse att det är han själv som är skiten. Killar förstår inte hur mycket dom kan förstöra.
Av minsta lilla så trampar de ner oss till myror.
Från tiger till myra.
"alltså du ser tjock ut på den bilden, skoja bara"
Där fick han nyss en tjej att börja tänka på att banta kanske skulle vara nåt,